Är det tacken för lång och trogen tjänst, undrar hönan. Utslängd i förrådet. Fråntagen sin hedersplats på köksfläkten. Utbytt mot en sån där modern digital klocka. Bara för att jag stannade av i tidtagningen ibland för att ta mig en funderare, tycker hon att jag inte fungerar som jag ska. Menar hon verkligen att hon föredrar ett ihärdigt entonigt pip framför min korta, burrande behagliga signal? Den hördes knappt, sa hon visst. Lätt att missa. Ja, man duger visst inte till mer än såhär när man blivit gammal och sliten. Hoppas hon är nöjd.
Visst är den fin, timern jag fick i födelsedagspresent igår? Bara det att jag levde mig in så mycket i hönapönas öde att jag nästan vill plocka in henne igen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar