Jag har använt mig av grillkrydda rätt mycket tidigare, särskilt i marinad till fläskfilé, omelett och som standardkrydda i mina improviserade köttfärssåser. Så blev jag medveten om tillsatser i maten via Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken". Grillkrydda innehåller smakförstärkaren glutamat. Den brukar stå i mitten av innehållsförteckningen, vilket innebär att det är relativt mycket av den.
Vad är då glutamat? Ja, till att börja med så finns det i kroppen som signalsubstans i centrala nervsystemet. Det förekommer även naturligt i nästan alla grönsaker samt i livsmedel som soja, valnötter och endel ostar. Glutamat ska vara detsamma som den femte grundsmaken; umami. Naturlig glutamat är inte riskabel då den bryts ner långsamt och man sällan får i sig så mycket. Så, det verkar ju inte särskilt farligt...
Endel personer kan vara överkänsliga mot glutamat i kosten. Det finns det så kallade "chinese restaurant syndrome". Glutamat används i större mängder i kinesisk mat, och detta kan visst framkalla huvudvärk, svettningar, halsbränna och illamående. När jag var på Jacks, ett importvaruhus i Skellefteå med lite allt möjligt i sortimentet, såg jag stora påsar med glutamat på en livsmedelshylla! (Denna bild har jag dock hittat på nätet)
Det stora problemet, som jag ser det, är att glutamat tillsätts i mat som annars inte skulle ha smakat något vidare. Om det är brist på riktiga råvaror i ett livsmedel, så kan producenten tillsätta glutamat så att det ska smaka mer än vad som egentligen är fallet och på så vis få en smakrik och billig, men undermålig produkt. Fult va? När det gäller grillkrydda tycker jag det är konstigt att det ska behövas smakförstärkare i en krydda. Jag menar, borde den inte smaka nog mycket i sig själv?
Sedan har vi även sådant som kiseldioxid, maltodextrin, dextrose och vegetabiliskt proteinhydrolysat i grillkrydda. Nähä, du vet inte heller vad det är? Efter lite googlande har jag fått reda på att kiseldioxid är ett naturligt förekommande mineral som fungerar klumpförebyggande, maltodextrin är stärkelse som brutits ner, dextrose är druvsocker och vegetabiliskt proteinhydrolysat är spjälkade proteiner. Det låter mindre skrämmande nu, eller hur?
Visst är det så att vissa e-nummer är naturliga ingridienser, till exempel askorbinsyra som finns i de flesta frukter och förhindrar oxidation, lykopen som finns i tomater och ger den röda färgen eller bikarbonat som är salt av kolsyra och används som jäsmedel. Jag har kollat igenom e-nummerguiden i "Den hemlige kocken", och det är en blandning av allt ifrån harmlösa, naturliga grejer som de jag nyss nämnde, till betydligt mer otrevliga grejer som ingen skulle äta egentligen.
I vilket fall föredrar jag så ren mat som möjligt, framför mat med mer eller mindre osäkra tillsatser. Därför gjorde jag ett upphåll med grillkrydda ett tag, men jag saknade det. Hittade och köpte Santa Marias organiska grillkrydda i maj, 17 gr kostade kring 15 kr. Den var god, och innehållsförteckningen en fröjd.
Vad är då glutamat? Ja, till att börja med så finns det i kroppen som signalsubstans i centrala nervsystemet. Det förekommer även naturligt i nästan alla grönsaker samt i livsmedel som soja, valnötter och endel ostar. Glutamat ska vara detsamma som den femte grundsmaken; umami. Naturlig glutamat är inte riskabel då den bryts ner långsamt och man sällan får i sig så mycket. Så, det verkar ju inte särskilt farligt...
Endel personer kan vara överkänsliga mot glutamat i kosten. Det finns det så kallade "chinese restaurant syndrome". Glutamat används i större mängder i kinesisk mat, och detta kan visst framkalla huvudvärk, svettningar, halsbränna och illamående. När jag var på Jacks, ett importvaruhus i Skellefteå med lite allt möjligt i sortimentet, såg jag stora påsar med glutamat på en livsmedelshylla! (Denna bild har jag dock hittat på nätet)
Det stora problemet, som jag ser det, är att glutamat tillsätts i mat som annars inte skulle ha smakat något vidare. Om det är brist på riktiga råvaror i ett livsmedel, så kan producenten tillsätta glutamat så att det ska smaka mer än vad som egentligen är fallet och på så vis få en smakrik och billig, men undermålig produkt. Fult va? När det gäller grillkrydda tycker jag det är konstigt att det ska behövas smakförstärkare i en krydda. Jag menar, borde den inte smaka nog mycket i sig själv?
Sedan har vi även sådant som kiseldioxid, maltodextrin, dextrose och vegetabiliskt proteinhydrolysat i grillkrydda. Nähä, du vet inte heller vad det är? Efter lite googlande har jag fått reda på att kiseldioxid är ett naturligt förekommande mineral som fungerar klumpförebyggande, maltodextrin är stärkelse som brutits ner, dextrose är druvsocker och vegetabiliskt proteinhydrolysat är spjälkade proteiner. Det låter mindre skrämmande nu, eller hur?
Visst är det så att vissa e-nummer är naturliga ingridienser, till exempel askorbinsyra som finns i de flesta frukter och förhindrar oxidation, lykopen som finns i tomater och ger den röda färgen eller bikarbonat som är salt av kolsyra och används som jäsmedel. Jag har kollat igenom e-nummerguiden i "Den hemlige kocken", och det är en blandning av allt ifrån harmlösa, naturliga grejer som de jag nyss nämnde, till betydligt mer otrevliga grejer som ingen skulle äta egentligen.
I vilket fall föredrar jag så ren mat som möjligt, framför mat med mer eller mindre osäkra tillsatser. Därför gjorde jag ett upphåll med grillkrydda ett tag, men jag saknade det. Hittade och köpte Santa Marias organiska grillkrydda i maj, 17 gr kostade kring 15 kr. Den var god, och innehållsförteckningen en fröjd.
Jag tyckte att det var liiite dyrt ändå, och eftersom jag länge tänkt testa göra en egen blandning av grillkrydda, så slog jag till när denna påse var slut (vilket gick rätt fort). Jag mixade ungefär 45 % salt, 25 % lökpulver, 10 % paprikapulver, 10% svartpeppar och 10 % vitlökspulver (grovt beräknat). Nu har jag grillkrydda så det räcker länge, länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar